Folkets tysta röst

Lysekil– Nej, jag vill inte vara med på bild, det är för känsligt, säger en medelålders karl, han ser stark ut och kan säkert ta vara på sig.

Men att fråga om företaget som hela samhället är beroende av, det kan skapa spänningar och osämja.

”Naturligvis tänker jag på klimatfrågan, jag är tveksam till att de ska få bygga ut. Mer vill jag inte säga, jag arbetar som konsult åt dem” säger mannen när han skyndar vidare i regnet.
Det blir lätt så på en liten plats som är beroende av en arbetsgivare. 14 600 invånare bor i kommunen. Vad ska man säga? Den bransch Preemraff verkar i är dödsdömd? Stoppa utbyggnaden? Vore inte det att säga: Lysekil är dödsdömt. Lägg ner kommunen.

En kommunalarbetare i gula regnkläder gräver i en rabatt.

– Folk tänker på sitt. De vill åka på sina golfresor till värmen. De gillar inte Greta. Hon säger ju att vi måste ändra våra liv.

En dam med hund tittar på medan kommunalarbetaren gräver.

– Naturligtvis ska Preemraff vara kvar, säger damen.

Hunden drar i kopplet.

– Sommargästerna får säga vad de vill. Lysekil kan inte bara vara ett sommarparadis. Det måste finnas arbeten så att människor stannar kvar i kommunen.

Klimatet?

– Jag är inte insatt i de frågorna.

Hunden drar i kopplet. Några a-lagare skrålar en bit bort. En man hastar förbi, nej nej, han vill inte prata.

– Folk vill ha sina jobb. Det ville invånarna i Teckomatorp också, säger kommunalarbetaren som gräver.

Teckomatorp är ett litet samhälle i Skåne, platsen för en av Sveriges största miljöskandaler där företaget BT Kemi grävde ner 100-tals tunnor med gift på 1970-talet.

Försiktigheten finns överallt i en liten kommun. Till och med en ansvarig chef på Preemraff är orolig. Det fossila samhället är ohållbart, säger han. Några timmar senare låter han hälsa att han absolut inte vill vara med i tidningen.

Alicia Berger, 19, arbetar på Team Sportia vid Kungstorget. Hon gör bra affärer. Det råder planerat underhållsstopp på raffinaderiet. 2 300 externa entreprenörer är i samhället för sex veckors arbete, de kommer från hela Europa. Många av dem har upptäckt att de behöver regnställ och varma kläder.

– Om inte Preemraff får bygga ut lär väl något annat bolag göra det någon annanstans… Det är inte så många här som bryr sig om klimatfrågorna, säger Alicia Berger.

En ensam dam är på väg till sin bil vid Stadsparken. Damen heter Vaylet Lagrell och är 74 år. Vi är en liten kommun med få arbetstillfällen, säger hon. Min man arbetade i över 25 år på Preemraff. Han hade aldrig varit på ett så bra företag.

– Det är bra att det blir sysselsättning, säger hon. Det är också bra att raffet drar ner på utsläppen.

I parken söker a-laget skydd under utomhusscenens tak. Snart börjar det regna igen.

Vad vill du läsa mer om i serien Brännpunkt Sverige? Tipsa oss om stora engagerande frågor i din närhet. Mejla oss här!

Reporter

Fotograf